get sick, get well
nuförtiden slutar jag tjugo över elva på torsdagar. och det är alldeles, alldeles underbart.
gårdagen var dock inte särskilt underbar eftersom jag vaknade med halsont och en hejdundrande huvudvärk, som inte ville släppa. jag tog mig igenom mina tre lektioner, cyklade hem och stupade på soffan. där låg jag sen. kunde inte äta, och kunde knappt ens ta mig upp för att leta efter en panodil.
idag mår jag bättre. febern har försvunnit och huvudvärken har lättat. halsen gör fortfarande ont och det är svårt att äta. men jag mår bättre, och det är bra. mycket bra.
frère Jacque (broder jakob alltså, om det är någon som inte förstår min felstavade franska) kom hem idag. han har skaffat skägg och ser allmänt konstnärlig ut - härligt värre. vi tittade på bob dylan dokumentären. jag somnade emellanåt, och han försvann emellanåt, men oj vad jag tycker om bob dylan. löv på hög nivå. (borde kanske ta och hänga upp min tavla med bilden på honom, känns dumt att ha den stående på golvet - han är ju så snygg.)
Bob Dylan: - Ehm, how many?
Intevjuare: - Yes, are there many ---
Bob Dylan: - Yeah. I think it's about 136.
Intevjuare: - You say "about 136"?
Bob Dylan: - Yeah.
Intervjuare: - Or do you mean exactly 136?
Bob Dylan: - It's either 136 or 142.


nu ska jag umgås med min familj och äta chokladbollar (som egentligen är kända under ett namn som man inte bör nämna högt. så nu förstår ni nog vad jag menar.)
adjöken så länge.
NEGERBOLLAR! Bob Dylan är ju otrolig! kärlek åt honom och dej