inspiraatio

sovmorgon är fint. fysik är jobbigt. kör är ..hm...jag vet inte...det är nog ganska fint. håla är fint. och en sista lektion i matte c är finfint, trots att det faktiskt känns väldigt sorgligt att vi inte ska ha janne mer. det bjöds iallafall på kakor ("helst chokladkakor...det är min favorit...men det går bra med kanelbullar också.") och tändsticksproblem. och vi fick en fin gåva i form av en matte d bok. jippi. hrm.
efter skolan begav jag mig ut på jakt efter bikini. jag visste redan innan att det skulle bli förfärligt, jag avskyr det, jag avskyr det, jag avskyr det. och visst hade jag rätt. knappt fanns det några bikinis att titta på, och verkligen inga bikinis som satt fint. bläe. (förresten, jag slogs flera gånger av den extremt konstiga tanken att för endast ett par veckor sen sprang jag omkring och letade efter vantar - nu letar jag efter bikini. tiden går snabbt).
jag hittade alltså ingen bikini, och jag fick kämpa hårt för att inte låta mig frestas till att köpa ett par nya solbrillor. på tal om solbrillor så har solen varit underbar idag. hela vägen till skolan cyklade jag med solen skinande rakt i ögonen, och det kändes så fint. det enda som saknades var en par fula solglasögon, det hade varit grädden på moset förstår ni.

min familj är lite småknäpp.
mamma blandar ihop ord. om hon tittar på tv samtidigt som hon pratar med en, så är det lätt hänt att hon, istället för att säga det hon tänkt, läser undertexten men fraserar den som den fras hon egentligen tänkt säga. det är svårt att ha konversationer med henne då. och hon berättade idag att hon alltid säger fel ord för vissa saker. som stickkontakt.
pappa och jag har en konstig sak gemensamt. när jag är uttråkad, eller egentligen bara lite smått ofokuserad - exempelvis när jag tittar på tv eller läser en extremt tråkig text - så poppar samma tanka upp i mitt huvud. varenda gång. tanken att jag går på kryckor. men hela tiden lyckas jag "missa" golvet med kryckorna, så de korsas istället framför mina ben, vilket resulterar i att jag snubblar mig fram. det är extremt jobbigt, för hur mycket jag än koncentrerar mig på att gå rätt med kryckorna, så snubblar jag. om och om igen. min pappa tänker istället att han har skidor på fötterna. och dessa skidor fastnar överallt, och han är hela tiden bekymrad över hur han ska göra för att få plats med skidorna, och hur han ska göra för att inte fastna med skidorna mellan alla stolsbenen. dessutom är det extremt svårt bara att gå med skidor på fötterna. man måste ju lyfta fötterna jättehögt för varje steg.
maybe we're crazy.

idag har jag sökt jobb. det var väl lite duktigt?

puss på alla hjärtans dag.